smetan

För ett par år sedan var jag vegetarian, och då fick eller köpte jag kokboken Cranks snabba gröna. Den är fin och verkar bra på alla sätt och vis när man bläddrar i den, men när man faktiskt ska laga ur den säger det stopp någonstans i mig. Recepten innehåller ofta ett gäng ingridienser som jag inte känner igen, ni vet, sånt som finns på "Internationella hyllan" på Ica. Eller, ännu oftare, sånt man måste cykla till obskyra små butiker som luktar främmande och inte ha en enda innehållsförteckning på svenska på sina varor. Har de det så är den felstavad och räknas inte. Jag har inget emot de här ingridienserna, hyllorna eller affärerna, det är bara det att när jag bläddrar igenom mina kokböcker i jakt på middagsinspiration försöker jag göra mig en smakbild av recepten. Känner man inte till ingridienserna är det svårt, och då tar det liksom stopp. Det är inte omaket värt att cykla till Vaksala där de obskyra affärerna bor i Uppsala, bara för att man ska kunna gissa hur maten kommer att smaka. Och då blir den ju inte lagad hellar. MEN, i den här boken finns ändå två, tre recept utan mystiska ingridienser, och den här soppan är ett av dem.